Brittsol II

A22 SM 2023 Ekoln, Uppsala

År 1936 ville Sven Salén göra ännu ett försök att vinna Skärgårdskryssarepokalen. Han vände sig som vanligt till Tore Holm som ritade en A22:a till honom, så optimerad för kappsegling som möjligt. Alla mått ligger någon eller några millimeter från gränserna i skärgårdskryssareregeln.

Tråkigt nog gjorde Tore Holm en missbedömning och ritade först en för kort köl och sedan förlängde han den så kölvikten ökades från 1100 kg till 1200 kg. Resultatet blev att båten inte gick att mäta in, Salén hoppade av och båten togs över av ett konsortium i KSSS. För att kunna mäta henne sågade man bort rätt stora delar av underkanten och framkanten på kölen samt flyttade den föröver, kvar blev 975 kg och en båt som inte balanserade som den skulle och aldrig gick fort förutom under någon segling då Tore Holm förbarmade sig över henne.

Så småningom hamnade båten hos Veteranbåtsföreningen som renoverade henne till ett seglande museifartyg och när museet i Västerås avvecklades blev båten till salu. Vi var några stycken som tittade på henne och jag köpte båten våren 2019 eftersom jag ville börja kappsegla på riktigt igen. Jag har haft båt länge nog för att förstå att det var en del att göra men uppenbarligen inte tillräckligt för att begripa hur illa det var. Båten höll inte för att segla när det blåste mer än 6-7 m/s, allt rörde sig och hon läckte på en mängd ställen, en konsekvens av många dåliga renoveringar och tidens tand.

Tillsammans med båtbyggaren Mattias Malmros gick jag igenom båten och gjorde en lång lista på vad som behövde åtgärdas:

Skrovet var mer eller mindre slut, bordläggningen satt inte fast i spunningarna eller bottenstockarna, resningen var rutten, lappad och lagad. Mastfoten var under all kritik och kunde inte ta upp rigglasterna längre. Det fanns trasiga däcksbalkar, felaktigt inpassade förstärkningar, brustna spant, röstjärnen satt inte fast och stora delar av bordläggningen i botten behövde bytas. Blykölen var söndersågad och måste ersättas. Seglen riggen och all annan utrustning var oanvändbar för kappsegling.

Antingen kunde jag såga upp båten eller riva och bygga upp henne igen. Flera ”förståsigpåare” berättade i all välmening att båten var värdelös, det gick inte att få fart på henne. Men det borde gå, andra Holm-ritade båtar från andra halvan av 30-talet är snabba, till och med mycket snabba så varför inte hans sist byggda A22:a?

Vi började med att digitalisera ritningen för att det skall vara möjligt att räkna ut tyngdpunkter och flytlägen. De resultat vi fick ut från dataprogrammet visade en båt som mycket väl skulle kunna konkurrera med de bästa båtarna i klassen. Men det skulle naturligtvis krävas en rejäl insats, både tidsmässigt och ekonomiskt.

Jag satte i gång arbetet: Förstäv, kölplanka, roderstäv, resningsbultar, kölbultar en bit akterstäv och bottenstockar d.v.s hela resningen är ny . Alla stålspant är bytta, ett nykonstruerat ringspant vid masten sattes in för att ta upp rigglasten, mastfot, lite däcksbalkar nya hängande och horisontella knän i hela båten samt förstärkningar för beslag och skenor. Ungefär halva botten är bytt och en nyritad nygjuten köl är monterad. När träjobben var klara sågade jag upp alla nåt i båten så skrovet kunde riktas, det är meningslöst att ha en kappseglingsbåt som inte kan mätas in. När skrovet hade fått tillbaka rätt form nåtlimmades det.

Jag besökte och fotograferade så många A22:or jag kunde och tog de idéer som jag tyckte var bäst när jag ritade en ny däckslayout och sittbrunnslayout. Nya luckor tillverkades, både ruffluckan och fördäcksluckan var gjorda i plexiglas när jag köpte båten, osannolikt fult, akterluckan var mest bara märklig. Den nya luckan på fördäck är en klassisk välvd mahognylucka. Tore Holm ritade en extremt låg aluminiumlucka till ruffen, jag beställde en likadan från en plåtslagare. Utseendemässig blev detta ett stort lyft. Eftersom båten endast ska kappseglas har jag dragit alla trimlinor genom däck och under rufftaket samt byggt en aluminiumrigg. Ett nytt segelställ bestående av två genuor, storsegel och två spinnakrar har inhandlats. Allt annat på båten är renoverat, bokstavligen allt. Naturligtvis är det förutom de större sakerna tusen och åter tusen små detaljer.

Hösten 2021 såg jag till att SM för A22:or skulle arrangeras 2023 på mitt hemma vatten Ekoln mest för att få en deadline då båten måste bli klar. Efter mycket hårt slit kom hon i sjön i juli 2023, riggades och provseglades. Kvällen den 10:e augusti flyttade vi båten till Ekoln Segelklubbs hamn där SM skulle seglas.

Solen gick ner och vi satt i den mörknande sommarnatten och tittade ut på de andra båtarna som hade samlats för mästerskapet. Då slog det mig plötsligt att vi hade klarat det! Bara att få sitta här med en helt färdig båt gjorde att projektet var värt alla uppoffringar.

Själva seglingarna gick utmärkt, vi slutade sjua med en tredjeplats som bästa resultat. Båten går fort, är livlig att segla, vänder kvickare och accelererar bättre än de flesta 22:orna. Vi hänger med bra på kryssen och har oftast ett litet övertag på undanvinden. Det kändes oerhört skönt att kunna bevisa att det var en bra konstruktion, det krävdes bara lite arbete för att få ut båtens potential.

Jan Pettersson