Gullmar VII

Två båtar byggdes efter ritningen från 1965, varav Gullmar VII byggdes för Arvid Laurin själv och den andra, Sjöhäxan, byggdes för byggmästare Allan Skarne. Gullmar VII användes av Arvid Laurin som flytande experimentverkstad och han seglade henne i 14 år. Hon var från början skonarriggad med wishbonerigg och masterna i glasfiber från Oscar Plym var extremt smala och hade dubbla spridare och rodrig. Riggen ändrades senare till ketchrigg och har höjts i olika omgångar för bättre skärgårdsegenskaper. Storseglet är lösfotat och focken ursprungligen på peterbom har ersatts av rullfock .

Som alla Laurinare är hon långkölad men med skillnaden att hon har ett centerbord att släppa ned på kryss för att motverka avdrift, med centerbordet som väger ca 150 kg uppvinschat i sin ficka i järnkölen har hon endast ett djupgående på 120 cm. Den relativt stora motorn på 64 hk sitter midskepps för att minska totalvikten som endast är ca 5,5 ton, vilket får betraktas som lite för en så stor träbåt. Hon är mycket behaglig att segla och till skillnad från de tidigare klassiska kostrarna som ofta var begynnelseveka och slutstyva kränger inte Gullmar VII särskilt mycket och har i öppna vindar goda fartresurser

1965 skrev “Till Rors” en artikel om sjösättningen av de två systerbåtarna att ”Arvid Laurin, 64 år i år, har slagit till igen och om inte seglarvärlden fått en knockout så är den i alla fall i gungning!”
När Arvid Laurin av hälsoskäl inte kunde segla längre sålde han båten till

Carl Frostell i Djursholm. Frostell porträtterade sin vän Arvid Laurin i ett nummer av På Kryss årgång 1999 varvid stort utrymme ägnades Gullmar VII.

Ägarlängd
•1965-19?? Arvid Laurin
•19??-1987 Carl Frostell
•1987- 1998 Lars Hammerö
•1998-1999 Rolf T Gustavsson
•1999-2018 Magnus Svensson
•2018- Johan Eldh